Det är konstigt borde vi
tycka, men det gör vi inte. Att de som tycker åt oss, d.v.s. TV och annan media
så ensidigt fördömer den enda demokratin i mellanöstern trots den terror de
utsätts för. Man förstår inte att det är staten Israel som kämpar för sin
överlevnad. Man förstår inte att israelisk militär disciplinerat utför sin
regerings order vare sig man tvingas utföra insatser på palestinskt område
eller drar sig tillbaks från palestinskt område. Man begriper inte att denna
disciplin inte existerar inom palestinska myndigheten. "Martyrer"
spränger sig själv och massor med oskyldiga civila i luften. Gång på gång på
gång på gång....
"De fattigas krig" påstår man på
vänsterkanten. Ungefär som att Schyman uppviglar sitt kringflackande patrask
här i Sverige till "civil olydnad"!, resultatet blir t.ex. att kasta
gatsten vid EU-toppmötet i Göteborg medan polisen smutskastas vare sig de
ingriper eller inte.
Är journalister och andra beslutsfattare så naiva
att man tror att självmordsbombare och övriga arabiska terrorister slutar med
sina terrorangrepp om Israel skulle utrymma sina s.k. bosättningar? Nej, så
länge staten Israel existerar kommer arabiska terrorister att terrorisera
staten Israel. Och skulle staten Israel upphöra att existera kommer arabiska
terrorister att terrorisera judar. Det är detta man backar upp i svenska media.
Och en ny medlem börjar etablera sig i Sveriges politiska maktapparat, Svenska
Kyrkan driver ju numera politik, vänsterpolitik. Nu är det endast Sveriges
konung och drottning som inte tillåts ha politiska åsikter (undrar just om de
tillåts rösta?).
Redovisar här händelser i den ständiga terror som
staten Israel utsatts för och som ju utgör en bakgrund till dagens relationer
mellan judar och araber:
1947 som resultat av omröstning i Förenta Nationerna erbjöds palestinierna
egen stat men tackade nej.
1948 grundades den judiska staten på initiativ av Förenta Nationerna. Först
att erkänna staten Israel var Sovjetunionen.
1948 vid massiva arabiska/palestinska angrepp lade Israel under sig
palestinska landområden som intill 1948 varit under brittiskt välde. Många
palestinier och nomader flydde från dessa områden till arabkontrollerade
områden.
1956 stängde Egypten Suez-kanalen för att på så sätt provocera Israel.
Israels slog då snabbt ut Egyptens armé.
1967: en enad arabvärld (Egypten, Syrien, Jordanien) skulle krossa den lilla
staten Israel. Egypten blockerade Akabaviken varvid Israel på 6 dagar slog
tillbaks Egyptens armé, intog Sinai inklusive Gazaremsan och erövrade från
Jordanien det man nu kallar Västbanken. I de områden Israel då erövrade ingick
östra Jerusalem, den gamla stadskärnan med bl.a. Klagomuren (resterna av ett
judiskt tempel som raserats för närmare 2000 år sedan). I ett tidigt skede av
detta korta krig krävde FN's säkerhetsråd Israels reträtt. Mest aktiv i
säkerhetsrådet var Sovjetunionen. Israel lyssnade inte på säkerhetsrådet utan
slutförde sina operationer. Det krig som ju provocerades fram av den enade
arabvärlden och slutfördes av Israel, på 6 dagar. 8 år senare återlämnades
Sinai till Egypten.
1969: Al Aqsa-moskén på Tempelberget i Jerusalem sattes i brand av
australisk turist (medlem av kristen sekt). Moskén är en av Islams heligaste
platser. Araberna anklagade Israel för attentatet.
1972: Den palestinska "Svarta september-rörelsen" slog till mot
israeliska truppen under OS i München. 16 döda. "Svarta
september-rörelsen" visade sig senare ha goda kontakter med den väst-tyska
"Baader Meinhof-ligan". Hjärnan bakom massakern var advokat Abu Daoud
som 1968 fick i uppdrag av Yassir Arafat att bilda en hemlig elitavdelning.
Tidigare
det året dödades 22 personer på Tel Avivs flygplats. En massaker utförd av
"Folkfronten för Palestinas befrielse" (i tidigare dåd kallade de sig
"Röda Armén").
1974-75: Egypten och Syrien (inkl. marockanska och irakiska trupper) anföll
Israel för att återta det land som Israel ockuperat sedan 6-dagarskriget 1967.
Ett nytt arabiskt misslyckande.
Arabiska
terrorister tillhörande "Folkfronten för Palestinas befrielse" dödade
18 tonåringar i skola i Maalot. 70 skadades.
Arafat
framträdde i FN varvid följande resolution antogs: "det palestinska folket
i Palestina skulle tillerkännas rätt nationell identitet och ha rätt att återvända
till hem och egendom". Sverige la ned sin röst.
Några
månader senare dödades 18 personer på ett hotell i Tel Aviv av en palestinsk
kommandogrupp. 13 personer dödades av palestinska terrorister i Jerusalem.
1976: Flygkapning av "Folkfronten för Palestinas befrielse" av ett
Air France-plan från Paris till Tel Aviv. Planet landade på Entebbe-flygplatsen
i Kampala, Uganda. Gisslan fritogs genom en aktion av israelisk specialstyrka
som flögs ned till flygplatsen. Misstankar fanns om Idi Amins samröre med
kaparna.
1978: Palestinsk gerilla sprängde buss med barnfamiljer. 37 israeler
dödades.
1979: Israel och Egypten sluter fred efter medling av bl.a. USA:s president
Carter. PLO-ledaren Yassir Arafat hotade med att "hugga av händerna"
på Carter.
1981: Saudi Arabien presenterade fredsplan för mellanöstern nästan identisk
med den fredplan man presenterat nu.
1982: Beirut drabbas av häftiga strider mellan PLO med araballierade och
Israel. Flera års terrorverksamhet från libanesiskt territorium mot Israel
ligger bakom israeliska angreppen mot Beirut.
1987-90: Under det palestinska upproret "intifadan" som startade 9
dec 1987 har under 3 år c:a 1000 människor dödats i strider.
1991: Irakiska robotar mot Tel Aviv och Haifa. Detta i samband med Iraks
ockupation av Kuwait.
1993: Fredsavtal undertecknades av Arafat och israels premiärminister Rabin.
Avtalet innebar begränsat självstyre för palestinierna i s.k. Gazaremsan och i
staden Jeriko på Västbanken.
1994: Israels regering godkände palestinskt självstyre för Västbanken varpå
Islamiska Hamas dödade 22 personer då buss sprängdes i Tel Aviv.
1995: Islamiska Jihad dödade 18 personer i ett attentat på en busshållplats
i Netanya. Detta skedde samma dag då israelerna högtidlighöll 50-årsminnet av
befrielsen av dödslägret Auschwitz.
1995: Israels premiärminister Yitzhak Rabin sköts ihjäl av en judisk
högerextremist.
1997: Flera bombdåd i Jerusalem utförda av muslimska organisationen Hamas.
Tillsammans c:a 30 dödsoffer.
2000: Fredsavtal förkastades av såväl Arafat som Barak. Frågan om Jerusalems
status var den största stötestenen.
I
september inleddes ånyo det palestinska upproret "intifadan".
2001: Diskotekbomb i Tel Aviv dödade 20 ungdomar. Palestinska Hamas
skyldiga. Ingen israelisk vedergällning.
2002: Senaste israeliska åtgärderna och upptrappningen hade sannolikt inte
ägt rum om inte en palestinsk s.k. "martyr" dödat 21 personer i en
hotellobby i Netanya.
Det
är hög tid för israeliska folket att rösta bort Sharon och rösta bort s.k.
bosättningar men hur skall ny ledare vaskas fram i Palestina?…
Förändringar
är nödvändigt på bägge sidor. Extremister finns på bägge sidor. Så länge Arafat
"överlever" den ena folkvalda israelen efter den andra kommer terrorn
att fortsätta.
2002-04-01
BAsiö
http://www.basio.de/politics.htm