Majoritetsägare, styrelseledamot och Verkställande Direktör i ett börsnoterat aktiebolag, som låtit offentliggöra oriktiga och vilseledande uppgifter om resultat och omsättning i aktiebolaget och koncernen för att påverka priset på aktierna i aktiebolaget, skall ställas till ansvar för svindleri ( grova brott ).

I dag torde det vara ställt utom allt rimligt tvivel att såväl Gota Bank som Nordbanken var på obestånd redan 1989 respektive 1990 och därmed skyldiga att begära sig själva i likvidation. Bägge dessa banker var således skyldiga att begära sig själva i konkurs, långt innan riksdagen beslutade sig för att utlysa amnesti för samtliga banker i september 1992.

Trots detta faktum att Bankstödsnämnden tagit del av en rad ekonomiska rapporter, som visade att bägge dessa banker var på obestånd, har nämnden inte vidtagit några åtgärder utan låtit bankerna fortsätta sin verksamhet.

Bankstödnämnden, där bl. a. Göran Persson ingick, kände till att Gota Bank hade lämnat grovt vilseledande uppgifter om bankens soliditet i samband med vidareförsäljningen av banken via SPP till Trygg Hansa och i samband med försäljning av företagscertifikat. Bankstödsnämndens styrelse kände också till och att Nordbanken hade lämnat grovt felaktiga uppgifter om sin solvens och verkliga kapitalbehov i samband med bankens nyemission 1991.

Samtliga av nämndens styrelseledamöter hade därför ett personligt ansvar att vidtaga åtgärder mot bägge dessa bankers styrelse och ledning, för vad dom ställde till med under den svenska bankkrisen ( 1987 - 1993 ).

Först nu har jag haft möjlighet att inhämta uppgifter som på ett tydligt sätt visar att alla styrelseledamöter i Bankstödsnämnden varit informerade om krisbankerna Gota Bank och Nordbankens verkliga obeståndssituation, utan att nämndens ledamöter vidtagit erforderliga juridiska åtgärder mot styrelse och ledningarna i dessa bägge banker, som man enligt lagen varit skyldiga att vidtaga.

Vad nämndens styrelse känt till är att såväl Gota Banks försäljning av företagscertifikat varit olaglig, eftersom banken var på obestånd när försäljningen skedde. Vad nämnden också känt till är att Nordbanken var på obestånd redan i samband med bankens nyemission 1991. Bankens begäran om 5,2 miljarder i kapitaltillskott borde därför aldrig fått ske, eftersom Nordbanken vid detta tillfälle behövde minst 25 miljarder för att återställa balansen i bolaget !

För mig som dagligen skriver om finansrättsliga frågor i både dags- och fackpress kom upptäckten om att Bankstödsnämnden under snart 10 år dolt bägge dessa bankers brottsliga verksamhet i samband med deras obeståndssituation som en fullständig chock.

Bankstödnämndens bevekelser för att inte vidtaga några juridiska åtgärder mot de skyldiga, var för att man ville att allmänheten och företagen skulle stå för krisbankerna Gota Banks och Nordbankens kostnader. Därför gjorde man allt inom nämnden för att dölja dessa bankers brott.

Det är därför som Bankstödsnämnden aldrig ordentligt låtit undersöka Gota Bank och Nordbankens fiktiva bokföring under denna period. Genom den ekonomiska information man erhållit visste man redan svaret ! Man kände således till dessa bankers verkliga kapitalbehov.

De personer som varit inblandade i denna politiska härva av lögner och svek och som känt till såväl Gota Banks och Nordbankens svindlerier i samband med både försäljning av Gota Banks företagscertifikat och Nordbankens nyemission 1991 är hela Bankstödsnämndens styrelse som vid denna tidpunkt bestod av :

Odd Engström f d vice statsminister ( ordförande ), Marcus Storch ( vice ordförande ) och f d VD i AGA AB, Peggy Bruzelius ledamot och f d VD i ABB Financial Services AB, Laila Freivalds ledamot och f d justitieminister, Göran Persson ledamot och f d finansminister och Stefan Ingves f d generaldirektör.

Bankstödnämnden var en temporär myndighet med en liten organisation som hade cirka 10 anställda. Ledande befattningshavare i nämnden som också kände till krisbankernas oegentligheter utan att vara sig reagera eller agera som de borde var dess generaldirektör Stefan Ingves, administrative chefen Axel Rydberg, chefsjuristen Hans Schedin, förhandlingschefen Björn Svedin och informationschefen Gunilla Wikman.

Vad som Bankstödsnämnden också känt till men inte agerat inför, är de stora förluster som krisbankerna Gota Bank och Nordbanken haft, under en följd av år skjutit framför sig och låtit bli att redovisa. Bankstödsnämnden har även blundat för det faktum att den nyemission som Nordbanken aviserade 1991 var grovt vilseledande och borde föranlett straffansvar.

Gota Banks försäljning av företagscertifikat måste också ske mot bakgrunden av att banken vid denna tidpunkt behövde ytterligare 10 miljarder för att inte gå i konkurs.

På grund av vad som framkommit bör de ledamöter i Bankstödnämnden som fortfarande innehar politiska uppdrag med Göran Persson i spetsen omedelbart avgå ! Sverige kan inte ha en statsminister och ordförande i EU som döljer brottsliga gärningar. De ledamöter som företräder privata företagsintresse bör också träda fram och bekänna färg och ange varför de inte agerat som de borde.

Det kan heller inte vara rimligt att åtgärder som vidtogs av politiker och tjänstemän under bankkrisen, och som höll på att försätta hela Sverige i konkurs inte skall utredas ordentligt !

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen